Det har gått några dagar sen jag träffade Särbon, jag börjar längta efter lite hud, hångel och mer ändå ;)

Men den som väntar...

Jag har levt i ett längre förhållande innan jag träffade Särbon, har barn sen tidigare och även bott i hus. Nu är jag på väg att börja om igen och det kan kännas lite skrämmande. Vi pratar ibland om att flytta ihop och det vill jag samtidigt som jag ibland känner att nää, jag kanske ska bo ensam, jag kanske inte passar att bo ihop med någon. Jag kan pendla i mina känslor, jag älskar honom, det är jag övertygad om för det finns så mycket positivt i vårat förhållande. Han får mig att känna mig så älskad, han och barnen går jättebra ihop, vi har ett kanonbra sexliv (bättre har jag aldrig haft) och vi har otroligt kul tillsammans. Visst har vi båda negativa sidor också, men vi står ut med dom också och det är ju det som är kärlek, att man älskar varandra trots brister och fel. Men att det ibland känns lite skrämmande att börja om igen beror nog på att jag redan gått igenom en del via separationen och jag är rädd att jag ska hamna där igen. Men på sätt och vis har jag säkert förändrats också, jag skulle agera annorlunda och jag har förstått det gäller att kämpa för det man har kärt.

Det här är egentligen en hemlighet men jag måste få skvallra lite om det. Jag och min särbo har varit och tittat på ringar, vi vill nämligen förlova oss.....inom en snar framtid. Vi hittade en ring som vi var hyffsat ense om, vi har lite olika önskemål om utseende. Jag vill gärna ha en lite bredare medans han vill ha en smal. Men så hittade vi en som var lite mitt emellan. Bara det att priset är lite väl så vi ska kolla runt lite till. Annars finns ju även internet men frågan är om vi vågar, man blir kanske besviken. Annars får vi helt enkelt vänta och börja lägga undan pengar ett par tre månader.

Ojdå, här har inte blivit mycket skrivet men det har inte behövts. Har inte behövt ventilera några alltför privata känslor och det är ju bra. Eller är det kanske bara så att jag inte vågat öppna det rummet och skriva om det i rädsla för att bli upptäckt. Helt enkelt trängt undan att denna blogg existerar. Men med detta inlägg kanske jag vågar skriva mer.